Historien bakom hattmakaryrket

Visste du att hattmakaryrket är ett av de äldsta i Sverige om vi utgår från de typer av hantverksyrken som existerar än idag? Det är onekligen en anrik historia bakom hattmakaryrket, vilket tyvärr allt färre väljer att utbilda sig till. Låt oss emellertid fokusera på den intressanta historien bakom yrket.

Vad är en hattmakare?

En hattmakare tillverkar olika typer av huvudbonader och hattar. I korrekta termer ska ordet hattmodist användas för att benämna den typ av hattmakare som gör hattar till kvinnor. Den som tillverkar hattar har kunskap inom uppsömnad samt att arbeta med olika typer av material och använder sig av en särskild teknik för att forma hatten. Att jobba som hattmakare är ett genuint hantverksyrke som har en anrik historia och tradition bakom sig.

Hattmakarskrå och Mästarbrev

Hattmakeriets ursprung går att spåra till Tyskland där det finns bevis för ett första hattmakarskrå i Nürnberg runt mitten av 1300-talet. Är det något tysk tillverkning är känt för är det dess fokus på kvalitet och noggrannhet. Det här är något som definitivt representeras av hattmakaryrket. I Sverige kom ett hattmakarskrå att bildas i slutet av 1500-talet och från den tidpunkten skulle yrket vara relativt vanligt. Syftet med de så kallade skråna var att föra hattmakaryrkets arv vidare från generation till generation. För att få ansluta sig till hattmakarskråt gällde gesäll- och mästarbrev, vilket var en garanti för att både yrkeskunskap och kvalitet fördes vidare. Det fanns även tidigare en hattmakareförening kallad Sveriges Hattmakare Förening, men den officiella föreningen upphörde kring mitten av 1950-talet. Hattmakaryrket hade nämligen snabbt minskat i antalet professionella utövare under början av 1900-talet. Tillverkningen stod inför nya utmaningar där exempelvis massproduktion i andra länder snabbt tagit över marknaden. Den enda del som fanns kvar i större produktionsvolym hos svenska hattmakare var doktorshattar.

Respekterad kunskap

Trots hattmakaryrkets minskade betydelse på arbetsmarknaden har dess kunskap alltid vara lika respekterad. Tekniken och de kreativa inslagen i yrket är något som än idag anses vara mer en konst än något annat. Det är en unik yrkestradition som få andra områden kan stoltsera med. Just därför är det extra viktigt att yrket hålls vid liv och inte försvinner helt. Dagens hattmakare använder i stor omfattning verktyg och redskap som har gått i arv under flera år. Att ersätta verktyg är inte alls en självklarhet idag då det ofta är omöjligt att hitta samma kvalitet och exakta funktion.

Mästarbrevet är än idag en förutsättning för att hattmakaryrket ska leva vidare. Genom att visa yrkesskicklighet kan yrkeskunskap föras vidare till kommande generationer utan att kompetens eller expertis försämras. Tyvärr är det inte många av dagens hattmakare som besitter den här typen av dokumenterad kunskap. Med det sagt är inte hattmakare idag sämre på att tillverka hattar, men samhällets respekt för gesäll- och mästarbrev är inte lika stor som förr. Det finns som tur är föreningar och passionerade individer som jobbar för att förstärka mästarbrevets ställning. Kanske borde fler hantverksyrken gå samman för att tillsammans återväcka det här? Det kan exempelvis informeras mer på skolor och utbildningar om vad syftet med gesällbrev och mästarbrev faktiskt är. Det är ett viktigt papper som faktiskt gör skillnad!